Joniserande strålning - Beskrivning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

• Syfte
• Bakgrund
  • Hälsoeffekter
  • Tjänstbarhetsbedömning inte alltid läkarundersökning
• Föreskrift och vägledning

Syfte

Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2018:1) har flera syften, men själva tjänstbarhetsbedömningen syftar till att avgöra arbetstagarens lämplighet att utföra de planerade arbetsuppgifterna utifrån risken att utsätta sig själv eller andra för exponering för joniserande strålning.

Föreskriften delar upp arbetstagare i kategori A och B, utifrån hur hög årlig stråldos arbetstagaren kan komma att utsättas för. För arbetstagare i kategori A* krävs tjänstbarhetsbedömning

Bakgrund

Vad är joniserande strålning?

Joniserande strålning är ett samlingsbegrepp på strålning som har förmågan att omvandla atomer till joner. Joniserande strålning kan antingen vara elektromagnetisk strålning (ultraviolett, röntgen-, och gammastrålning) eller partikelstrålning (energirika elektroner, protoner med mera som har en energi på några elektronvolt). Joniserande strålning är en naturlig miljöfaktor som funnits sedan jorden bildades. All utveckling på jorden av t.ex. liv har alltså skett i en miljö med joniserande strålning.

Hälsoeffekter

Strålning har potential att orsaka en bestående genförändring. Om flera mutationer ansamlas kan följden med tiden bli en cancertumör. Vägen till en slutlig skadeverkan är lång och flera andra faktorer utöver strålning inverkar på slutresultatet. Leukemi och sköldkörtelcancer hos barn kan uppkomma redan två till fem år efter exponeringen. Övriga typer av cancer kan ha en latenstid på över tio år. Under graviditet skall man undvika onödig exponering för strålning, eftersom exponering under fosterstadiet medför ökad risk för barnet att senare insjukna i cancer. Mindre stråldoser ökar inte antalet missbildningar. En hög stråldos kan orsaka skador så att förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar ökar, men forskningen är inte helt entydig på den punkten. 

Tjänstbarhetsbedömning inte alltid läkarundersökning

Den första tjänstbarhetsbedömningen för en arbetstagare baseras alltid på en läkarundersökning. Vid läkarundersökningen ska bedömas om de kommande tjänstbarhetsbedömningarna ska baseras på läkarundersökning eller hälsodeklarationer, vilken omfattning kommande medicinska kontroller ska ha, samt om intervallet ska vara kortare än ett år. 

Avsikten med tjänstbarhetsbedömningen är att hindra att någon som är speciellt känslig för strålningens skadeverkningar anställs eller fortsätter att vara sysselsatt i arbete med joniserande strålning. Tjänstbarhetsbedömningen ska utgå från lämpligheten att utföra planerade arbetsuppgifter på ett sätt som inte innebär ökad risk för att utsätta sig själv eller annan för exponering för joniserande strålning. Det kan handla om att man har ett hälsotillstånd som innebär större risk än normalt att skadas av arbete med joniserande strålning, eller att man har större risk att göra misstag som leder till onödig exponering av sig själva eller andra (t ex EP eller skadligt bruk av alkohol eller narkotika). Hänsyn tas även till om viss personlig skyddsutrustning kan vålla särskilda besvär. För en adekvat bedömning ska den undersökande läkaren ta reda på vilken typ av arbete den undersökte ska vara verksam i och med arbetet förenade exponeringsvägar.

Enligt SSMFS 2018:1 ska tjänstbarhetsbedömningen utföras av legitimerad läkare med:

1. specialistkompetens i arbets- och miljömedicin,
2. specialistkompetens i yrkesmedicin, yrkes- och miljömedicin eller motsvarande,
3. specialistkompetens inom företagshälsovård, eller
4. godkänt resultat från Arbetslivsinstitutets företagsläkarutbildning eller därmed
   jämförlig utbildning och som har minst två års tjänstgöring inom civil
   företagshälsovård eller motsvarande inom Försvarsmakten.

(Tidigare föreskrift angav också specialistkompetens i allmänmedicin eller

Invärtesmedicin, vilket alltså är ändrat)

Dokumentation om utfallet av tjänstbarhetsbedömningen ska bevaras tills arbetstagaren har eller skulle ha uppnått en ålder av 75 år, dock i minst 30 år efter det att arbetstagaren har upphört att tillhöra kategori A.

Föreskrift och vägledning

Här hittar du Strålskyddsmyndighetens föreskrifter och vägledningar.

Arbetstagare placeras i kategori A om: 

Den årliga effektiva dosen riskerar uppgå till 6 mSv eller mer, den årliga ekvivalenta dosen till ögats lins överskrider 15 mSv, den årliga ekvivalenta dosen till extremiteter överskrider 150 mSv eller den årliga ekvivalenta dosen till huden som ett medelvärde över 1 kvadratcentimeter överskrider 150 mSv.

Ex på verksamheter och arbetsuppgifter som kan innebära sådan strålning:  

• Arbete inom röntgendiagnostik (medicin-, tandvård-, veterinärverksamhet): De som deltar vid genomlysningsarbete eller deltar vid exponeringar och uppehåller sig i närheten av patienten utan att befinna sig bakom en strålskyddande vägg, skärm eller dylikt eller de vars händer eller andra oskyddade kroppsdelar tidvis befinner sig i, eller i omedelbar närhet av primärstrålningen 
  
  
• Service- och installationsverksamhet av utrustningen som kräver särskilt tillstånd avseende joniserande/radioaktiv strålning: De som installerar, utför service, byter radioaktiv strålkälla, underhåller, kontrollerar eller utför jämförbart arbete på utrustning. Detta gäller även för den som utför service m.m. på tillhörande kringutrustning, om strålning utsänds vid arbetets utförande 
  
  
• Vårdarbete med strålbehandling med slutna strålkällor: De som handhar radioaktiva strålkällor eller vårdar patienter under behandling 
  
  
• Verksamhet med radioaktiva ämnen i form av öppna strålkällor som utsänder gamma- eller betastrålning 
  
  
• Kärnteknisk verksamhet och verksamhet med slutna strålkällor inom industri eller forskning.