INNEHÅLLSFÖRTECKNING


Syfte

Syftet med föreskriften Medicinska kontroller i arbetslivet, AFS 2019:3 är enligt att minska risken för ohälsa relaterad till arbetet genom medicinska kontroller som

  1. visar om arbetstagarens hälsotillstånd medger en viss typ av arbete,
  2. ger möjlighet att tidigt upptäcka tecken på ohälsa som beror på expone­ring, och
  3. ger underlag för åtgärder på arbetsplatsen.


Som stöd för företagshälsan att utföra en medicinsk kontroll som lever upp till syftet innehåller HPI:s tjänst en hälsodeklaration (för att undersöka deltagarens bild av sitt hälsotillstånd, aktuella besvär och sin arbetsmiljö), stöd för den kliniska undersökningen samt automatgenererade och redigerbara råd till deltagare och arbetsgivare.


Bakgrund 

Förekomst och upptag i kroppen

Kadmium är ett metalliskt grundämne som finns naturligt i alla jordar och som inte kan brytas ner. Förutom det kadmium som finns naturligt i åkermark tillförs kadmium till åkermarken genom luftföroreningar och genom användning av handelsgödsel, stallgödsel och rötslam. Kadmium tas upp i växternas rotsystem och finns i den mesta maten vi äter, framför allt i sädesslag och grödor. Nivåerna av kadmium i blod ligger i Sverige på samma nivåer som i USA och lägre än i Japan (intag via ris), Belgien (industriell kontaminering) och Polen.
 

Kadmiumexponering är numera ovanligt i arbetslivet och licens för användning krävs. 


Arbetsmiljöer där kadmium kan förekomma är:
 

• Hantering (tillverkning, återvinning osv) av nickel kadmiumbatterier.

• Hantering av fosfatgödselmedel, där kadmium är en förorening.

• Lödning – arbete med kadmiuminnehållande löd lod.

• Målning med färgpigment av kadmiumföreningar (citrongul till vinröd färg).

Kadmium tas upp i kroppen via:

  • Luftvägarna.
     Inandning av damm, eller rök, som innehåller kadmium, är den vanligaste exponeringsvägen i arbetsmiljön.
  • Mage och tarm.
    Upp till 5 % av det kadmium man får in via munnen kan tas upp via mage och tarm. Upptaget ökar vid samtidig järnbrist. I arbetsmiljön kan kadmiumdamm på händer och arbetskläder komma i kontakt med mat, snus, kosmetika med mera och bidra till exponering.
    Det är därför mycket viktigt att:
    1. kadmiuminnehållande damm inte sprids i, eller utanför, arbetslokalerna
    2. personlig skyddsutrustning, som kan innehålla kadmiuminnehållande damm, inte bärs utanför arbetslokalerna
    3. mat, dryck, ny ”prilla” med mera inte hanteras i arbetslokalerna.


 Kadmium försvinner från kroppen via urinen. Halveringstiden för kadmium i kroppen är lång, upp mot 30 år.


Hälsoeffekter

  • Lungskador (akuta eller kroniska) vid inandning av kadmiuminnehållande rök (exempelvis vid svetsning eller lödning)
  • Njurskador pga. att kadmium ansamlas i njurbarken och påverkar den tubulära filtrationen (kan uppstå även många år efter avslutad exponering).
  • Misstankar om att långvarig kadmiumexponering kan leda till minskad bentäthet och ökad frakturrisk.
  • Misstankar om förhöjd risk för lungcancer och östrogenberoende cancerformer.

 

Biologisk exponeringskontroll

Via biologiska exponeringskontroller kontrollerar man, som namnet antyder, att exponeringen inte är för hög i arbetsgruppen. Om många samtidigt får snabbt ökande världen bör man misstänka att någon form av exponering skett. Vid den biologiska exponeringskontrollen mäts kadmium i blod, vilket speglar både aktuell exponering och ”kroppsbördan” av tidigare exponering. Kadmium finns i de röda blodkropparna, varför helblod måste analyseras för att få ett rättvisande värde.


Sammanställning av föreskrift och vägledning

 

Föreskrifter om anordnandet av medicinska kontroller ur AFS 2019:3

 

Föreskrifter om återkoppling från medicinska kontroller


Vägledning för företagshälsan

Kompetenskrav för utförande

Kompetenskrav för att få utföra den medicinska kontrollen och för att få utfärda tjänstbarhetsintyg 

Den som utför en medicinsk kontroll med avseende på arbete med kadmi­um, där det krävs en bedömning för tjänstbarhetsintyg, ska vara legitimerad läkare och ha  

  1. specialistkompetens inom 
    1. företagshälsovård, 
    2. yrkesmedicin, 
    3. yrkes- och miljömedicin, 
    4. arbets- och miljömedicin, 
    5. arbetsmedicin, eller 
    6. f) annan jämförlig specialitet, eller 
  2. godkänt resultat från 
    1. Arbetslivsinstitutets företagsläkarutbildning, och ha minst 2 års hel­tidstjänstgöring under handledning 
      1. inom företagshälsovård eller motsvarande, 
      2. på arbets- och miljömedicinsk klinik, eller 
      3. inom Försvarsmakten, eller 
    2. en kurs i medicinska kontroller med kursintyg från Arbetsmiljöverket eller en därmed jämförlig utbildning, och ha minst 2 års heltidstjänstgöring under handledning 
      1. inom företagshälsovård eller motsvarande, 
      2. på arbets- och miljömedicinsk klinik, eller 
      3. inom Försvarsmakten. 

Läkaren ska även ha god kännedom om arbetstagarens exponering och ar­betsförhållanden. 


Källor och referenser

Arbetsmiljöverkets föreskrift Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2019:3) samt vägledning till dem som utför medicinska kontroller. 2018.